torsdag 21 januari 2016

Med kort avbrott för något varmare väder,

när man faktiskt kunde andas utomhus, så är det fortsatt iskallt. -33 i morse. Dagar när det är nära -20 känns plötsligt lena, vilket ju är helt sjukt.

Dagens fråga: När människor kommer för sent till en konferens el dyl, stör och måste tränga sig för att nå sin plats, varför ler de då alltid så brett? Inte urskuldande, utan brett. Typ "det här var ju kul, låtom oss göra om det inom kort!"

Är det samma sak som när jag inte är säker på om jag träffat en människa tidigare, går förbi på trottoaren*, tittar förvirrat, kommer mig inte för att hälsa, tänker att "fan, nu är jag säkert dryg", hälsar ändå inte och formar ansiktet på ett sätt så att jag i alla fall ser liksom snäll ut. Som om det skulle avhjälpa det dryga på något vis.

*Detta är en mkt liten ort, risken är överhängande att du känner den du möter, eller i alla fall att den du möter känner dig. Alla hejar, och gör man inte det så är det mycket ovant och hjärnan beter sig weird enligt ovan.

2 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Att inte komma i tid till konferens, avtalat möte, middag, tandläkare eller en slät kaffekopp hemma hos någon är ett jävla sätt. Jag är tidsfascist och anser att eget dödsfall är enda anledningen att utebli eller komma för sent!

Annika sa...

Noterat! Och jag tror att det är ett släktdrag.