onsdag 20 november 2013

Hur jag gör, del 8.

När jag skriver vill jag gärna ha det tyst runt omkring mig, alternativt tvn på låg volym i bakgrunden. Det är då, när inget stör, som jag kan få riktigt flow. Orden bara forsar, och jag faktiskt kan få till nåt riktigt bra.

Men jag lever i avsaknad av ett eget kontor, sitter oftast med laptopen vid köksbordet, med familjen långt ifrån tyst runt omkring. Det går att skriva då med. Kanske är det inte då jag formulerar mig som allra bäst, eller klämmer ur mig det som avgör om det ska bli ett mästerverk, men det funkar. Jag skriver i alla fall nånting, och det är lättare att fixa till skräp än att fixa till ingenting.

Förmågan att skriva i stökig miljö kommer av åratals träning på jobbet. Jag har kollegor som saknar ljuddämpare, så jag har blivit en mästare på att skärma av och producera. Tycker numer att det är astrist när det är tomt på jobbet och därför tyst och lungt. Det är ganska hemtrevligt med liv och rörelse, bara man tycker om dom som lever om.

Det enda som inte funkar för mig är att skriva till musik. Jag blir så sjukt distraherad, börjar vicka på tårna och sjunga. Men jag lyssnar gärna några gånger på Opeths "Windowpane" innan jag sätter igång med ett skrivpass. Av någon anledning hamnar jag i rätt stämning för att skriva då, som om hjärnan tunar in på rätt kanal.

Inga kommentarer: