onsdag 13 december 2017

Norr- och västerbottniska ord; Insect-edition!

28 grader kallt ikväll, något kallare än i den genomsnittliga svenska frysboxen. Kylan fyller egentligen bara en funktion om du frågar mig, nämligen att dräpa ut äckliga spindlar och insekter, eller att åtminstone begränsa storleken hos dem. Vad kan passa bättre en sån här kall dag, än några dialektala insektsord? Är lite osäker på de verkliga namnen på de där bromsarna, då jag har ganska svårt för att skilja på dem. Språkkonsult för flera av de dialektala namnen är min pappa, en tvåspråkig man från Norrbotten :-)

Kröveln – Allt som kryper inomhus och som man inte vill ha där, i.e. skadeinsekter. ”He jär kröveln!” kunde någon utbrista när man hittade något kryp inomhus där det inte borde vara.

Åt/åte – Samlingsnamn för alla bitande och stickande insekter som flyger (utom möjligtvis bromsar). Inte ett positivt laddat ord.

Blinnbrems/blindbrems/blinning – En sorts bitande fläckfluga.

Gabriel i långrocken – Regnbroms

Hästbrems – Fäbroms

Långbenuskrank – Harkrank

Knort – Knott

Sviar/svidare – Svidknott

Rocken – Den största dagsländan (som fisken äter från vattenytan när den vakar).

Getingdyll – Getingbo.

Danielsparkarn – Skräddare (en sån där som hoppar på vattenytan).


Har även lånat de här böckerna av min mamma, som är lika språkintresserad som jag.  I varje bok finns ett avsnitt kallat Gallejaur Grammatika, och som består av en ordlista från en dialekt som är snarlik min. Väldigt kul faktiskt :) Gallejaur är ett kulturområde i min hembygd, och föreningen ger då och då ut skrifter om byn.


Väldigt kallt ikväll när jag skulle varmköra bilen innan besök i mataffären. Oklart om bilen i själva verket blev kallare av tilltaget?



söndag 10 december 2017

Omdömet har landat i inkorgen.

Den här veckan har jag haft spänningsmanuset ute på läsning, och idag kom utlåtandet. Det är alltid med skräckblandad förtjusning jag släpper in någon annan bland orden, och om jag nu ska stapla klichéer så var det med darrande fingrar jag klickade fram dokumentet med kommentarerna.

De första raderna var fina att läsa, lektören hade verkligen fattat grejen med vad det är jag försöker göra, och hädanefter ska jag tänka på de där orden när självhatet väller fram. Sedan kom extremt viktiga synpunkter, sånt jag själv inte alls reflekterat över men som är helt spot on. Man kan säga att ett problemområde för mig är att jag skriver läsaren för LITE på näsan, måste verkligen öva på att låta min introverta hp vara lite mindre hemlig.

Dagens första tips blir att det är väl värt investeringen i sitt skrivande att anlita en lektör, åtminstone om man som jag inte har gått någon skrivarutbildning. Båda gångerna jag provat har det inneburit en rejäl skjuts framåt i utvecklingen av skrivandet för mig. Det är inte konstigare att satsa på sitt skrivintresse, än att tex köpa sportutrustning eller att resa (men omgivningen kan dock ställa sig lite frågande).

Dagens andra tips blir att researcha ORDENTLIGT vid valet av lektör. Jag har anlitat samma båda gångerna, och grundade valet på att hon uttalat jobbar med genrelitteratur, att hon har fina omdömen från flera mer eller mindre kända författare, och även priset spelade in till viss del.

Nu ska omdömet få marinera en dag eller två, sedan sätter jag igång med skrivet igen! Hoppas ni får en fin vecka allesammans :)

tisdag 5 december 2017

Jag stör mig...

…på att man inte orkade göra om förpackningen till nya After Eight, när bitarna nu är så förtvivlat små att de inte ens sticker upp till urtaget på det lilla omslaget,

…på att det inte finns en hel Aladdin-ask utan mandel och nötter i pralinerna,

…på idiotiska uppmaningar på Facebook i illa stavade banners, av typen ”om du tyngs av problem, gör du bäst i att släppa de”,

…på att de som författar idiotiska uppmaningar till Facebook inte använder eminenta ordet ’dom’ i högre utsträckning,

…på att julskinkan från affären är illröd av nitrit (även om jag såklart vet att det är ett mycket enkelt sätt att undvika att halva befolkningen insjuknar i botulism efter jul),

…på att någon fisförnäm krönikör på Expressen stör sig på prinsessan Sofias tilltag att bära folkdräkt till sitt barns dop. Om vi nu ska ha ett kungahus för att marknadsföööra Sverige tror jag knappast att det går att få bättre annonsflicka än en prinsessa ”av folket” som ser ut som ett sagoväsen. Var i den där koooden står det att svenska prinsessor måste bära svindyr outfit från Valentio till ett dop? Och kan ingen, SNÄLLA, gräva fram ett gammalt kopparstick eller liknande, föreställande en kunglig brud i folkdräkt…?

 

Eventuellt börjar skrivpausen ta ut sin rätt på humöret. Det är illa när man stör sig på folk som stör sig. Nästa vecka däremot, då ska jag äntligen börja arbeta med manuset igen, ergo: nästa vecka är jag nog lite gladare.

 

Under förra veckan fick jag dock en skinande ny idé, i en helt annan genre än jag någonsin skrivit i tidigare och jag beställde raskt ett par böcker för research. Jag brukar göra så med idéer som inte släpper taget; läser in mig på ämnen som passar, sorterar undan i gömda vinklar och vrår i hjärnan i väntan på eventuellt skriv, vårdar idén och utvecklar den i flera år ibland innan det är dags för skriv. Ska bläddra lite i nya böckerna under den här veckan, när jag fortfarande vilar från spänningsmanuset.

 

Hoppas ni har det gott allesammans, själv kommer jag att blogga lite light nu och fram till i början av januari någon gång. Hörs vi inte innan så hörs vi nästa år. GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

söndag 3 december 2017

Julspecial från vildmarken, 2017!

I brist på skrivrelaterat kör jag jättetidig julspecial, redan till första advent! För den som inte får nog jul nu finns sedan tidigare julspecial 2016 och 2015. Med tanke på hur lite jag gillar jul så pyntar vi både mycket och tidigt. Jag längtar mest till januari när allt åker ner i källaren igen, men nu kör vi:
Det behövs levande ljus i mängder!

Den här ljusstaken har jag suktat efter sedan jag var ett barn. Nu nytillverkas den, och jag hittade billigt på kampanj.

Årets nytillskott i barnets tomteland; ett minitåg.

Under julgranen har bocken fått sällskap av rullande dalahästen.

Familjen fixade pepparkakshus - vårt första!


onsdag 29 november 2017

Missbrukar utan tvekan poddar.

I den ständiga jakten på skrivrelaterat, så känns det ibland som om jag har läst ut internet. Har samma känsla nu inför poddar, de tar liksom slut. Har hittat några ”nya” ändå som jag lyssnat på:

Debutera eller dö. Nina De Geer & Johanna Devaliant pratar självutlämnande, dramatiskt och med svart humor om resan fram till att debutera. Handlar väldigt lite om skrivteknik, men desto mer om allt det där andra man drabbas av när man på gott och ont harvar runt i skrivträsket på egen hand. Jag gillar, och tycker att podden lyfter ett snäpp när det finns gäster med. I nästa avsnitt är det inte vilken gäst som helst, de annonserade nämligen nu senast att Elin ska vara med, och det om något är en bra anledning till att lyssna :-)

Sommar & Vinter i P1, är precis vad det låter som; sommar- och vinterpraten. Här i poddformat kan man plocka russinen ur kakan.

BokPod, klockrent namn på en norsk podd där olika författare gästar varje gång. Har lyssnat på ett par avsnitt och tycker det är ett lysande sätt att bekanta sig närmare med författare från vårt grannland, och kanske främst för att bekanta sig med språket. Jag upptäckte vid en resa till Norge i våras hur fruktansvärt dålig jag är på norska och hur bra norrmän generellt är på att ställa om till svenska. Detta är mitt sätt att öva på att förstå norska, även när de infödda pratar jättefort.

Crimetimepodden. Några utvalda deckarförfattare från Crimetime Gotland i ett fåtal avsnitt (tror det har några år på nacken).

My Dad Wrote a PornoEn ung man högläser tillsammans med vänner sin pappas egenutgivna vuxenbok. Kan eventuellt vara det pajigaste som sänts i poddformat, och nu när jag skämsfnissat mig igenom ett par avsnitt har jag nog lyssnat färdigt tror jag. Det är intressant att studera det här som marknadsföringsprojekt, tycker jag. Den extremt dåliga (det tar emot att såga någons bok, men den här är faktiskt riktigt usel) snuskboken Belinda Blinked sålde med draghjälp av podden tydligen hyfsat på Amazon under en period. Om inte annat ett exempel på hur marknadsföring i vissa fall verkligen styr, snarare än kvalitet.

De gamla favoriterna lyssnar jag fortfarande på med ojämna mellanrum:
Skriv en bestseller, eller en annan bok. Nytt avsnitt varannan vecka, är så nöjd att den fick en fortsättning. Bästa skrivarpodden.
The bestseller experiment. Gillar mycket, trots långsamt tempo (eller kanske tack vare?).
Writing excuses. Korta avsnitt som jag sparar ihop för att bingea, minst fyra och fyra åt gången. Den röda tråden löper över avsnittens gränser, och de gör sig bäst om de lyssnas i klump tycker jag.
Skrivdrömmar. De bjuder verkligen på sig själva och på skrivtips. Håller ibland inte med om vad de säger, och det finns plats för mig att (på ett bra sätt) tänka själv under tiden som jag lyssnar.
Skrivarpodden. Teknikstrul ibland, men jättefint och positivt, och ofta matnyttigt med gästerna.
Författarpodden. Ett år sedan det producerades nytt, men gillade verkligen den när det begav sig.
Bakom boken. Har inte lyssnat på ett tag, och misstänker att dramaturgiskolan inte finns kvar som stående inslag?

Fantastisk Podd och Boktorsk ligger i kö för att lyssnas härnäst, tror jag. Måste öva lite på att inte försöka hålla isär vem det är som pratar i Fantastisk Podd, så kanske det går bättre att lyssna än senast jag försökte.

Skrivradion och Lektörspodden tappade jag efter bara ett par avsnitt, vet inte riktigt varför. Någon som lyssnat mer och gillar (dvs är det värt att ta upp igen?), eller någon som har fler tips på skrivrelaterad podlyssning? Gärna på engelska…?




söndag 26 november 2017

Den här veckan.

Under veckan skrev jag ett helt nytt kapitel till spänningsromanen, 2868 ord för att vara exakt. Där fick jag med flera av de områden som behöver förstärkas, och det känns ju bra.

Nu ska jag ha skrivpaus tills dess att jag får omdömet från läsningen. Under tiden tänker jag ägna mig åt allmänt julstök så kanske det inte är en störtflod av julrelaterat arbete kvar i mitten/slutet av december när jag tänker mig att skriva i stället. Normalt brukar jag ha paus från skrivet under december så det blir lite annorlunda att jobba på med manuset.

Under helgen har vi börjat julpynta, mest för att jag hade tid nu och känner att det kanske inte finns så mycket tid sen. En liten eftergift för att mamma ska få skaaapa sen, i stället för att julstöka. Det här var för en gångs skull en "uppoffring" för skrivandets skull som femåringen var helt med på :-)

Barnet pysslade även en teckning med en superläskig spindel som fångat en liten orm i sitt nät. Det var mycket "herre gud!", plååågad konstnär, etc under pysslet. Undrar vem femåringen brås på...?

torsdag 23 november 2017

Tooorsdagsmys!

Skottar snö med senaste Skriv en bestseller i öronen. Precis när jag fått bort plogkanten kom traktorn med en ny laddning. Svärord. Men dom gör det bra våra snöröjare, skulle tro att några av dem inte sovit särskilt mycket på ett par dygn nu. Hoppas att traktorn tar vår gård i natt, i annat fall blir det till att skotta imorgon bitti igen, och det kändes väl så där kul.

Nu en snabb dusch, på med lånkisarna och långa Batgirl-tshirten, och sen blir det skrivkväll!


onsdag 22 november 2017

Skriver.

Idag skickade jag iväg manuset för extern läsning. Det slog mig sedan att när jag får synpunkterna blir det liksom på riktigt. Jag ska då försöka få ihop alla tankar jag har på fördjupning, och framför allt få ihop manuset igen. Jag har givit mig själv den sista januari som deadline, och sedan hoppas jag att jag har ett bearbetat manus att skicka in till förlaget/moderskeppet igen. Jisses, det känns lite overkligt det här. Men jag är inte alls nervös, vilket annars är default-läge för mig, så jag är lite förundrad över känsloläget här.

I övrigt skriver jag på ett nytt kapitel. Det är JÄTTEROLIGT att skriva nytt i det här manuset, efter att ha lagt eoner av tid på bearbetning. Två tusen nya ord hittills, får se om de får stanna kvar eller om de ryker sedan i redigeringen. Och livet det stretar på, vinden viner utanför fönstret men det snöar åtminstone inte just nu. Imorgon lovar dom 20 centimeter. Tjoho (ett ironiskt tjoho, utan glädje, jag gillar inte alls när det vräker ner).

Ha det gott allesammans!

måndag 20 november 2017

Dystopisk spaning.

Under förra veckans vila läste jag "Smekmånader" av Mikael Berglund. Författaren har sina rötter i trakterna där jag bor, och jag snubblade över hans signerade bok på Eldmark (*), som har sin fysiska butik här i Sorsele.

Den här lilla boken (den är väldigt kort, 174 sidor, vissa blanka) är väldigt ovanlig, och litterär, och den har nominerats till Svenska dagbladets litteraturpris. Och det är en dystopi. Författaren har skamlöst gått al in och skapat en hemsida för boken, med bilder och texter för att förstärka den dystopiska känslan.

Det är här min spaning kommer, eventuellt är jag sist på den, men bear with me. Det känns som om genrelitteraturen är något mindre bespottad just nu än vad den varit tidigare, och här med dystopierna blir det ganska tydligt (om man anstränger sig lite, och kisar med ögonen):
- Smekmånader nomineras till ett fint pris, och temat är svårt dystopiskt.
- Nobelpristagaren i litteratur, Katzuo Ishiguro, har författat Never let me go, en dystopi som även har filmatiserats.
- Margaret Atwood har nygammal succé med Tjänarinnans berättelse, och förekommer i diskussionerna kring nobelpriset.

Jag vädrar morgonluft för genrelitteraturen. Frisk, hög och klar morgonluft.



(*) Om någon av er någonsin skulle finna er på jakt efter ett järn för att göra klämmackor över öppen eld, då har Eldmark det bästa.

söndag 19 november 2017

Veckan som passerat.

Under den gångna veckan har jag inte gjort ett smack åt manuset, åtminstone inte rent praktiskt. Vi har varit sjuka allihop och jag har mest tvättat och vilat. Men, jag har tänkt en del, löst några jobbiga problem i strukturen och det känns toppen faktiskt. Har även sett till att göra undan trista saker som att beställa julkort och dagisbilder, något som annars brukar komma som en stressad bortglömd överraskning lite för långt inne i december.

Hoppas ni får en fin vecka allesammans!

Igår tog jag en försiktig promenad, det var superfint ute, och bara sex grader kallt. De har redan dragit upp skidspåret på älven:


onsdag 15 november 2017

-21 grader när vi åkte till dagis i morse.

Och där började den evinnerliga kylan. Kanske går att komma ur täckbyxorna nån gång i…maj kanske? Det är väldigt vackert i dag med snön, och solen som går upp på en isblå himmel, men jag gillar verkligen inte när det är kallt. Fascinerade då att jag väljer att bo ett mycket långt stenkast från polcirkeln, bra tänkt liksom.

tisdag 14 november 2017

När Netflix är ens bästa vän.

Har varit riktigt sjuk under helgen, legat under ett täcke och hackat tänder i fyra dagar, med tvn som enda sällskap (och familjen som passade upp med matbrickor mm, väldigt rart).

I sovrummet får jag bara in Netflix på den gamla "smarta" tvn, och det kändes till slut som om jag hade sett slut på alla filmer. Då snubblade jag över "Reign", Romance-versionen av Mary Stuarts liv. Klämde 22 avsnitt på raken, trots att historienörden i mig hela tiden vred sig i plågor över vissa historiska "fakta" och en skots änkedrottning som säger sina repliker på modernt amerikanskt vis.

Det är egentligen bara två saker (*) jag gillar med den här serien; dels att kostymören har gett upp alla försök att vara tidsmässigt korrekt och i stället gått HELT bananas och bara öst på med klänning efter klänning som skulle smälla alla moderna aftonklänningar på fingrarna. Som att titta på ett fyrverkeri, och det passade feberdimmorna perfekt. 
Sen bidrog dialogen med oväntad inspiration. Den är storartat skitjobbig, helt baserad på den typen av dramaaatiska och humorbefriade utrop som jag generellt har svårt för (väldigt likt dialogen i Star Trek-filmerna, gäsp). Jag låg där under mitt täcke och fantiserade oavbrutet ihop hur jag skulle ha skrivit dialogen i stället (man får vara dryg och tycka att själv är geni när man är jättesjuk). Ibland har jag pausat och antecknat i telefonen, bara för att något låtit helt fantastiskt i mitt huvud (nu när febern släppt kan jag konstatera att det inte är fullt lika fantastiskt).

Så kan man alltså roa sig i sjuktråket, för att inte dö av leda när man inte orkar skriva "på riktigt". I samma ögonblick som jag orkade sitta upprätt hastade jag ner till soffan och klämde tretton avsnitt av Skam. Jag älskar Skam.

Såg igenom The Crown också, om drottning Elisabeths första år vid makten. Jag bara älskade hur de porträtterade Winston Churchill som författare och premiärminister, och hur han använde sina författarskills för att via storartade tal dölja sina tillkortakommanden för folket på ålderns höst.



(*) Out of contest kommer karaktären Nostradamus, som jag vill minnas faktiskt VAR en framstående läkare vid franska hovet under den här tiden. Jag gillar i alla fall den karaktären (vetenskapsman, coola instrument, naturvetenskaaap, what´s not to love?). Så egentligen gillar jag tre saker med den serien.

söndag 12 november 2017

Veckan som gick.

Under veckan som gick har jag jobbat igenom resten av manuset, skrivit massvis med anteckningar i marginalen och tryckt dit mängder med post-its. Nu ska jag invänta kommentarerna från den externa hjälp jag kallat in, innan jag tar mig an att skriva om och fördjupa. Extern hjälp kändes som en absolut nödvändighet, då jag kände en överhängande risk att jag stirrar mig blind på fel saker. Under väntan ska jag roa mig med att skriva ett helt nytt kapitel, det är glasklart just nu att det behövs och jag förstår inte riktigt hur jag kunde besluta mig för att avstå innan inskicket. Nästa gång jag skriver manus ska jag vänta JÄTTELÄNGE efter att det känns färdigt, innan jag faktiskt skickar till förlag, och jag ska absolut göra en extra sådan här genomkörare på papper när den där långa vilan från manuset är till ända.

Under veckan har jag även jobbat med strukturen. Jag har under genomgången av manuset antecknat ner de viktigaste scenerna och på vilken sida i manuset de kommer. Sedan har jag fört in scenerna i tabellen jag skapade för en tid sedan, den som fungerar som ett hjälpmedel för strukturen och där jag tydligt markerar plotpoints och pinchpoints i manuset, samt också hur hooken och inledningen ska te sig, och hur "vandraren" och "krigaren" tar sig uttryck för min hp.

Ärligt talat så är mitt spänningsmanus inte superslaviskt i förhållande till strukturmallen. Man kan säga att det är en mycket stillsam bok, och mycket av the action sker inne i min hps huvud, vilket inte direkt ger supertydliga vändningar och plot/pinchpoints. Jag har brottats en del med hur jag ska få mina vändningar och points att arbeta effektivare, utan att för den sakens skull förta det subtila och stillsamma i mitt manus. Jag har landat i att jag i stället för att lägga till någon (i mitt tycke) onödig action, ska jobba på att förstärka känslorna inom min hp, att det är den inre antagonisten som ska komma fram alternativt kväsas i de olika punkterna i manuset, och att det ska ske betydligt tydligare än innan. Det är nog dagens skrivtips; förstärk förstärk FÖRSTÄRK, om manuset baseras på känslor och stämningar.

Hela pappershögen med massor av post-its!

tisdag 7 november 2017

Kära skrivdagbok, idag funderar jag över penna och papper.

Jag skriver mina manus i datorn, mest för att det inte blir någon fördröjning mellan tanken och skrivet då, och jag måste hinna få ner orden i samma takt som jag tänker om storyn ska bli något och jag inte ska tappa hur jag tänker och känner.

 

Jag kör mac nu och borde såklart använda pages, men jag ville inte. Word funkar utmärkt i mac, tycker nästan att det kännsbättre i macen än i pcn på jobbet, fast det borde vara likadant. Manusen skriver jag ofta kronologiskt, från början till slut. Ibland hoppar jag till slutet när jag kommit till drygt mitten, och skriver mig ömsom bakåt och ömsom framåt, för att slippa fastna i leran i the muddy middle.

 

Alla trådar och alla detaljer finns i mitt huvud. Jag antecknar ytterst lite vid sidan av under idéfasen och råmanusfasen (det känns som om det läcker då!), och kanske är det en anledning till att jag inte känner ett behov av digitala hjälpmedel under någon av skrivfaserna, inte ens under redigeringen. Finns liksom inte så stor mening med att märka upp stycken som tillhör den och den handlingstråden/karaktären, när jag har det i huvudet. Det brukar funka att flytta om och kompensera på andra ställen i texten, jag minns ofta var i texten det behövs fixas till (har att göra med fotografiskt minne, och jag undrar ofta vaaarför det inte funkar på ansikten, jag är HELT värdelös på ansikten och känner knappt igen mig själv i spegeln).

 

Post-its och anteckningar använder jag under redigeringsfasen, mest för att få en snabb och lättarbetad överblick över strukturen och karaktärer. Och så känns det bra i hela kroppen att jobba analogt. Färgflätan för karaktärerna är också en favorit.

 

Någon gång under redigeringsprocessen vill jag dra ut manuset på papper och sitta med orden på pränt och en penna i handen och kladda runt bland sidorna. Helst vill jag dra ut nya versioner flera gånger under redigeringens gång. Då jag skriver jättejättefort på datorn finns det en mening för mig med att få ner tempot i arbetet, att känna lugnet och att inte alltid höghastighetsskriva. Att hinna tänka samtidigt som jag skriver.

 

Samma tema har dykt upp lite varstans just nu i andra bloggar, och i kommentarsfält, och jag tycker det känns lite mysigt att det är fler än jag som jobbar så, trots all teknologi som finns, och trots system för struktur och skrivande som finns nu, typ Scrivener. Jag använder inte scrivener, det fungerar inte för mitt skrivsätt. Däremot använder jag riktiga post-its, skriver dom, flyttar runt på en white-board och inne i manusbunten. Jag älskar post-its, men när jag försöker använda digitala sådana så fungerar det inte alls. Jag misstänker att penna-och-papper-skrivet aktiverar någon annan del av hjärnan än vad datorskrivet gör. Vore ju intressant att veta om det verkligen är så, men orkar inte googla nu :)

 

Hoppas ni får en fin fortsatt vecka allesammans!

 

 

söndag 5 november 2017

Veckan som gick.

Under veckan blev det inte mycket skriv, jobbet var galet hektiskt, mannen var bortrest ett par dagar och förskolan hade stängdag under tiden. Har hängt mycket med barnet och har även tänkt mycket, av någon anledning kunde jag under de här dagarna nästan inte se på tv eller typ hänga tvätt utan att saker ploppade upp i hjärnan och tog plats. Det som hör till dystopierna skrev jag ner för minnets skull, och det som hör till spänningsromanen får fortsätta att gro i huvudet då jag räknar med att få ner det i anteckningar rätt snart under arbetet med manuset.

Jag fick till ett enda skrivpass, och det blev ett långt nu idag. Jag har dragit ut spänningsmanuset på papper och nu går jag igenom det, sätter in en post-it där jag upplever att texten kan göras lite mer utförlig, kladdar fullt med anteckningar på manussidorna. Senare gäller det att föra in fördjupningar med omsorg, jag vill inte att min sparsmakade stil ska förgås i något babbligt som inte är jag. Jag för även statistik i mitt anteckningsblock över saker som hur ofta de olika karaktärerna förekommer i manuset,  om de är passiva eller om deras närvaro spelar en viktigare roll, vilka karaktärer som jag planerar att skriva mer om, och skriver även några sammanfattande ord om olika nyckelscener. Det senaste tänker jag mig att föra in i en tabell över struktur som jag börjat jobba med på senare tid. Om strukturen haltar betänkligt kan det finnas en mening med att räta till den något. Här en bunt med papper, en tredjedel av manuset som fick sig en genomkörare idag och där postitlapparna duggar tätt:

I övrigt har jag promenerat. Det har varit underbart, väldigt halt, och väldigt mörkt. På den här bilden befinner jag mig på en lekplats vid ett litet skogsparti i tätorten, månen är nästan full och tallen i förgrunden smälter ihop med himlen där ett lätt molntäcke breder ut sig över stjärnorna. När jag kom hem slog det mig att jag kanske borde varit rädd där ute i mörkret, men det var jag inte.

torsdag 2 november 2017

Norr- och Västerbottniska ord; Halloween-edition!

Böschiken – (Betoning på ö) Spöket, eller typ ’buaren’.

 

Stalo – Förmodligen inte dialekt egentligen. Vi säger inte ”Stallo” med två l och kort a som i titeln på en populär roman, utan ”Stalo”, med ett l och långt a. Stalo är en jätte i samiska mytologin, där jag kommer ifrån har jag hört berättas om Stalofolket, ett helt folk som försökte ta samernas barn (för att ätas), men där de listiga barnen lurade och dödade jättarna.

 

Skrömta – Plural för alla skrämmande varelser och väsen. I populära romanen ovan (Stallo) säger dom ”skrymt” om samma företeelse.

 

Vittra – Småfolket (plur), de som bor under jorden, i en parallell värld. Inte så skrämmande egentligen, då vittra sägs hjälpa dem som behandlar dem väl. Dock inte jättekul för den som hamnar snett i relationen till dem, sägs det, eller bygger sitt hus på ett vitterstråk, eller förnekar att de finns. Vittra är vad man kallar det där småfolket hemma och även där jag nu bor i Västerbotten. Min gotländska kompis sa Di sma undar jårdi om samma företeelse när vi var små. Min bekanting från nordnorge pratade om Huldrefolket på samma sätt som jag pratade om vittra, det blir lite förvirrande då Huldran (i singular) ses mer som skogsrået som finns (?) i södra Sverige. Vittra är inte att förväxla med vildvittrorna, Astrid Lindgrens barbröstade flygfän, då det är något helt annat.

 

söndag 29 oktober 2017

(H) Vecka 5, 501 ord / 13 453 ord totalt.

Under veckan fick jag till tre skrivpass som helt ägnades åt nya dystopin. Jag har redigerat igenom texten för att allt ska vara (och kännas) rätt nu när jag lägger den åt sidan en stund. Av samma anledning har jag även noggrant gått igenom synopsis och strukturtabellen.

Det känns lite vemodigt det här, att lägga undan det här efterlängtade projektet. Men, det finns ju kvar till en annan gång, och förhoppningsvis finns skrivglädjen kvar då med.

Här är för övrigt årets pumpa, designad av lilla K. Möt "Lokko e baban" aka "Mr Pumpkin":

fredag 27 oktober 2017

Mammadricka.

När familjen överraskar med present, bara för att fira fina refuseringen :-)

torsdag 26 oktober 2017

Research på jobbet.

Är på utbildning/konferens idag. Två timmar spenderades här:

Man skulle kunna tro att det är The Wall (den i GoT), eller en plats norr om den muren, men nej, det är en bergtäkt där man bryter bla diabas. Diabas är väldigt tungt, och används med fördel vid dammbyggen etc i vatten.

Hur är då det här skrivrelaterat?

Dels är miljön rätt cool (tycker jag), passar i både spänningsgenren och för dystopi. Det här materialet används ofta till mörka gravstenar (kallas svart granit tror jag) och det kan funka för att få till en lite mindre trevlig stämning. I mina dystopier är världen i förändring, det byggs en del och då vet jag att stenen som tippas i havet när man bygger en vall, den är mörk och tung, och jag vet hur den känns mot huden (ja, jag petade på ett upplag). Även om ingen annan än jag bryr mig om de kalla fakta som ligger bakom det jag skriver om, så hjälper det mig när jag ska få till mitt världsbygge. Många dagar är mitt jobb som ett smörgåsbord av research för skrivet.

måndag 23 oktober 2017

Att beamas hem till Vintergatan.

Idag kom sista refuseringen från förlagen jag skickade mitt spänningsmanus till allra först. Fortfarande återstår ett par svar från förlagen i omgång två, och med dem även hoppet.

Ett förlag tackade nej, kallade manuset för 'vackert', och tyckte om språket, att det blev som att träda in i en värld man inte är van vid att vistas i. De såg även vissa problem, sådana som jag är medveten om och jobbar med. De önskade lycka till.

Moderskeppet svarade idag. De tackar nej, men gillar, och vill se fördjupning inom vissa områden. De läser igen om jag väljer att arbeta om. På riktigt så minns jag inte hur jag tog mig hem från jobbet sedan, så många känslor som trängs om utrymmet inom mig. Jag kommer såklart att ägna några månader åt att arbeta med texten, och hoppas att de senaste veckornas euforiska skrivande ska göra hjärnan vänligt inställd till orden.

Är fortfarande ljusår från ett bokkontrakt, men om jag tidigare famlat omkring i mitt lilla rymdskepp borta i Andromeda, så har jag nu beamats till Vintergatan, närmare platsen där moderskeppet svävar bland solar och svarta hål.

Ska vila några dagar för att samla tankarna, behövs kanske ett par veckor, och inleder starkt o-jobbandet (bästa ordet från Marie) med att se senaste avsnittet av Outlander, återföreningen. Kan något vara bättre för dagens sinnelag än att luta sig tillbaka och njuta av lite romance på tv?

Navelskåderi under en promenad igår.

Det snöade lite under natten till söndagen, och nu är det så kallt att det inte tinade bort under dagen, trots att solen sken. Jag gick till Kyrkbron över Vindelälven, min favoritplats för att stirra ut över vattnet och för att samla tankarna.

Älven låg spegelblank och i strandkanten har isen börjat få fäste. Solen sänkte sig ner mot horisonten fast klockan bara var fyra.

Här går jag på en vall som anlades i samband med den rekordstora översvämningen -95, då vattnet hotade de lägre delarna av centralorten. Här omkring påminns man hela tiden om att vi bara har landet till låns och att naturen hela tiden försöker ta tillbaka det vi tror att vi har kontroll över. Just här får jag alltid inspiration till att skriva om naturens krafter, och om jag hamnat snett när jag skriver mina dystopier fungerar det alltid hundraprocentigt att promenera just här för att få tillbaka rätt känsla i skrivet.

Isen har lagt sig över en vik av Vindelälven, där vattnet om sommaren nöter mot jordvallen. På våren översvämmas skogsmarkerna här på Holmen av smältvattnet, först kommer skogsfloden och sedan fjällfloden. När de båda kommer samtidigt brukar katastrofen vara ett faktum, och då är det bara till att huka bakom vallen och hoppas att den håller. Hej Holland, liksom. Just nu är vattennivåerna ovanligt höga för årstiden, tack vare det fasliga regnandet under sommaren och hösten. Blir intressant att se vad som händer till våren.

söndag 22 oktober 2017

(H) Vecka 4, 3924 ord /12952 ord totalt.

Under veckan fick jag till tre skrivpass, varav ett ägnades helt åt struktur och lite lätt redigering för att komma in mer rätt i texten. Har även löst planerat "handling" fram till 20 t ord, där första plotpunkten borde komma. Känns fortfarande fantastiskt roligt det här!

Har varit ensam hela helgen, och har givetvis skrivit en del, men framför allt har jag röjt leksaker. Jag vet inte hur det ser ut hemma hos er andra som har barn, men här svämmar det över! Egentligen är det inte så många föremål, men allt behövde verkligen läggas på sin rätta plats (och torkas av) och framför allt behövde typ hälften av legogrejerna rivas, diskas och plocks undan i sin rätta låda. Lego som står framme i ihopbyggt skick blir sjukt dammigt!

Hade bokcirkelträff här hemma på lördagkväll. Jättekul, och vi diskuterade faktiskt ovanligt mycket om månadens bok som var "Störst av allt", av Malin Persson Giolito. Nu ska vi läsa De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg, en fackbok som omväxling vilket ska bli intressant känns det som.

Har under helgen plöjt två första säsongerna av Skam, den norska ungdomsserien som finns på Svt. Känns väldigt träffsäkert det här och jag är faktiskt helt såld, även om jag känner mig som en vuxen som spionerar in i ungdomarnas värld. Lite samma känsla som när jag läser YA. Musiken lyfter hela serien, och jag gillar verkligen till exempel Lover, where do you live?, med Highasakite. Hon sjunger med lite samma medvetna uttalsproblem som Karin Dreijer eller Björk, och jag gillar det greppet. Låten åkte rakt in på spellistan för dystopiprojektet.

Hoppas ni har haft en fin helg allesammans, så kör vi en ny vecka nu!

fredag 20 oktober 2017

Norr- och Västerbottniska dialektord; Höst-edition!

De här orden speglar väl kanske vad jag känner nu när hösten håller på att övergå i vinter. Tänk: snålblåst, lera, tårar och ingen ork.

 

Hä snägg (i Västerbotten: Hä sni) – det snålblåser (bara höst/vinter/tidig vår, när det är varmt ute snägg/sni det inte).

 

Hä schwärv (Vinden schwärv) – Vinden blåser runt (och inte jättehård vind).

 

Huwa! – Usch!

 

Gisch – Klet. Gischigt – Kletigt.

 

Dörge – När graden av klet (och innehållet) är värre än gisch.

 

Gör(e)/Går(e) – Klet(et), kladd(et). Ofta (’ofta’ är MYCKET relativt här) använt om inälvor från djur, men även i andra sammanhang.

 

Flänn int (inte sagt med en trevlig ton) – Gråt inte.

 

Ja ids int – Jag orkar inte. Ja istes int – Jag orkade inte.

 

Fara – Åka. Vi far till affären. Vi far på bio. Ja ids int fara – Jag orkar inte åka (iväg).

 

Ja gatt – Jag var tvungen.

 

Om fredan – I fredags.

 

I – Jag (mycket internationellt där av mina norrbottniska förfäder måste jag säga. Nästan ingen använder ”i” längre, istället för ”jag”.)

 

Slutligen en mening helt ihopsatt från ovanstående:

’I gatt fara om fredan, fast i egentligen int istes!’ –   ’Jag blev tvungen att åka i fredags, fast jag egentligen inte orkade!’

 

tisdag 17 oktober 2017

En måndagkväll i oktober.

Började läsa faktaboken Sapiens av Yuval Noah Harari. Väldigt bra läsning, åtminstone känns det så nu när jag är hundra sidor in. Underhållande (tycker jag, men jag är en nörd för sådant här) om människans ursprung och författaren tar effektivt död på seglivade myter. Jättebra research om man som jag bygger egna världar. Jag bygger här på jorden, i framtiden, men skulle tro att även ni som bygger värld i annan genre än dystopi kan ha nytta av denna. Ska ta tag i Homo Deus, uppföljaren, snarast. Den handlar om människlighetens nästa steg, och i bok 7-9 i dystopierna kommer jag att nosa lite på det ämnet.
När man lånar faktabok av pappa är den märkt så här. Jag gillar min pappa.
Ägnade ett skrivpass åt strukturen på dystopin. Flyttade plotpoints för att få till ett bättre flyt i berättelsen, och jobbade även med beats (tror jag att det kallas?) i planeringen för kommande två kapitlen. Med beats menar jag här att om kapitlet börjar glatt så slutar det i en annan känsla. Har märkt att jag tidigare underskattat effekten av att kasta läsaren mellan lagom mycket hopp och förtvivlan.
Sedan blev det ost- och vinmys framför tvn. Ja, en måndagkväll. Vi ser igenom Game of Thrones igen, ett avsnitt i veckan, och räknar med att ha sett alla säsongerna lagom till nästa nyproducerade avsnitt. Vi gör det här på mitt initiativ, jag var ganska avigt inställd under de första tre säsongerna och såg väl kanske inte särskilt uppmärksamt. Resultatet är att jag fattar noll av vissa intriger, men orkade verkligen inte titta ordentligt då jag tyckte att de från början frossade i spekulativt våld och naket som inte var särskilt motiverat. Vem hade kunnat ana att det här skulle bli så bra som det blev, liksom? Åtminstone inte jag, som inte läst böckerna. Här Tyrion Lannister i suddig profil, och jag med mitt vinglas kunde inte låta bli att tänka på hans bevingade ord; ”That´s what I do; I drink, and I know things.”

söndag 15 oktober 2017

(H) Vecka 3, 4024 ord /9028 ord totalt.

Under veckan fick jag till tre skrivpass, varav ett ägnades helt åt att få till ton och känsla i texten. Det går rasande fort att skriva när jag producerar text, även fast jag inte anstränger mig, och det beror på att glädjen över att skriva just nu är helt överväldigande! Tror inte att jag känt så här sedan den där allra första gången jag skrev manus, i tidernas begynnelse när det fortfarande kändes som om allt var möjligt. Det känslan har jag nu med.

I övrigt är jag väldigt förkyld, men trotsade sjukdomen för att vistas ute i solen. Man får göra det bestämde jag, när det i princip är den enda soliga dagen under hela hösten, nästan under hela barmarksperioden. En rönn utan löv, men med jättemycket rönnbär:
Femåringen städade sitt rum (undrens tid är sannerligen inte förbi) när vi föräldrar under dagen städade resten av huset. Ormis bäddades ner på kudden, och jag kan villigt erkänna att jag inte tycker om att vakna bredvid just det här gosedjuret.
Hoppas att ni får en fin vecka allesammans!

onsdag 11 oktober 2017

Blip blop!

Skrivalasaleva skrev ett fint inlägg om Blade Runner 2049, och hur musiken låter näst intill utomjordisk. Jag är mycket sugen på att se filmen och blev om möjligt ännu mer sugen nu efter att ha tjuvlyssnat på soundtracket. Ta den här av Hans Zimmer, jag bryter på riktigt ihop, trots överanvändning av tondörstötar (heter det så, det där brööööl-ljudet?) i början. Originalfilmen, Blade Runner, har Vangelis som huvudkompositör, och det soundtracket går inte heller av för hackor som i Wait For Me.

Min fascination för den här typen av filmmusik började för länge sedan när jag hörde Elegia av New Order i Pretty in pink. Den låten bär också finfina animerade kortfilmen More. Att sedan Faltermeyer komponerade nästan all annan filmmusik på den tiden gjorde ju inte saken sämre. Han står bakom superkända Axel F från Beverly hills cop, men jag tycker Top Gun anthem är bättre :-)

Mina dystopier låter blip blop blandat med nordiskt sval musik, åtminstone inne i huvudet när jag skriver. Oblivion med M83 och Susanne Sundfør, från ännu en Tom Cruise-film, sammanfattar båda typerna av musik. M83 står för ännu en filmlåt, I Need You från Divergent, som kändes som en elektrisk stöt i huvudet när jag såg filmen första gången. Ungefär samtidigt såg vi the Martian, där man kombinerar blip blop med stråkar på ett föredömligt sätt! Gillar tex Making Water.

Ibland används blip blopet i mer oväntade sammanhang, som i skruvade serien Vice Principals på HBO. Den handlar om märkliga tragikomiska människor på en amerikansk highschool, och det låter stundtals magnifikt! Cold Planet och Running Out Of Time är näst intill magiska stycken musik.

Så där ja, det var dagens lilla ihopnördning.

När man önskar att vintern kunde vika hädan, bara lite till.

Det här var väl ändå onödigt? Första snön som lade kom under natten, lite väl tidigt på hösten om du frågar mig, men det lär väl smälta bort igen inom kort.

 

I övrigt stretar veckan på. Femåringen var den enda i familjen som kom ihåg att det var skolfotografering på måndagen, och hade tydligen helt avsiktligt tagit på sig en fin tröja. Inte lätt att vara fem år och minst förvirrad i hushållet. Igår fick jag en fin refusering av ett förlag, deras lektör kallade mitt spänningsmanus för ”vackert”, och jag kommer att göra ett särskilt refuseringsinlägg när de återstående svaren droppat in.

 

Idag är det onsdag, och jag ska jobba, äta palt med min ena skrivkompis och träna med samma skrivkompis. En bra dag, och jag hoppas att ni också få en fin onsdag!

 

måndag 9 oktober 2017

(H) Vecka 2, 4435 ord /5004 ord totalt.

Under veckan fick jag till fyra skrivpass, varav de tre första gick åt till att peta i texten, peta i karaktärerna, och peta runt i största allmänhet. De flesta av orden skrev jag igår när familjen åkte iväg för att leka hos vänner. Det blev ett lååångt pass när precis allt flöt på. Under pauser med fika eller byte av tvätt i maskin + tumlare löste jag flera problem och sedan var det bara att köra igen. Jättekul!

 

Sådant skulle livet få vara lite oftare, att det fanns tid till att fokusera på texten under en längre stund. Särskilt i början av projektet tycker jag att det är viktigt, för att komma in rätt och inte bli avbruten hela tiden och bli tvungen att vänta kanske flera dagar med att ta upp tråden igen. Senare, när tonen och karaktärerna sitter, då spelar det där inte någon större roll längre, då är det bara att plocka upp tråden igen och köra nästan när och var som helst.

 

Hoppas ni får en fin vecka allesammans!

 

Under veckan kommer jag att vara fysiskt på jobbet, men här rent mentalt:

fredag 6 oktober 2017

Miljöer!

Googlar mycket just nu. Fast jag har varit i Nordland/Norge många gånger som barn, inser jag att jag inte varit där mer än ett par gånger som vuxen, nu senast i maj.

 

Det här gör att det finns ungefär en miljard saker för mig att kolla upp. Hur tar man sig inåt land med båt i just den fjorden, och vilken färg har vattnet när solen skiner? Är det klippor/sten eller grönskande vid vattnet? Hur salt är vattnet längst inne i en fjord, och hur känns vattnet på huden? osv osv. Inte för att miljön egentligen är det primära i manuset, men jag vill att det ska bli hyfsat rätt. Överväger att maila den vänlige men något stressade företagaren vi hyrde hus av på Kvaröy tidigare i år, bara för att dubbelkolla lite.

Hej, jag är en galen svensk outgiven författare, tänkte att du kanske kunde ta lite tid ur ditt väldigt upptagna liv och svara på några SUPERVIKTIGA researchfrågor…? PS. Det var jag som inte fick nån fisk men som fotade fyren som en dåre och försökte göra myteri för att få gå i land vid whiskydestilleriet. DS.” 

Låter stabilt.

 

Alla som åtminstone försöker är förlåtna för missar i miljön tycker jag, man behöver inte åka på dyr research, det räcker ofta gott med att googla. Men en del försöker inte alls. Ungefär som i Vikings. Missförstå mig rätt, jag gillar den tv-serien (hallå, det finns svärd i överflöd, och vikingaskepp), men tycker de nordiska miljöerna är jobbiga att titta på. Bergstrakten Uppsala känns ju tex inte så spot on. Eller Kattegatt, som liknar Mo i Rana eller Tromsö, alltså fjord + höga fjäll + stad, men som väl ”på riktigt” borde ligga någonstans i södra Norge, eller kanske på Svenska västkusten eller möjligtvis i Danmark. Och den där märkliga Svenska bosättningen som jag inte minns namnet på, men som alldeles tydligt visades som en by eller dylikt på ett svenskt kalfjäll någonstans. Vikingarna måste haft det besvärligt där, då man på svenska sidan av fjällkedjan inte åtnjuter the perks från en Norsk fjord; värme, golfström, grönskande dal, havsfiske, någonstans att sjösätta vikingaskeppet.

 

Man kan ju i och för sig alltid hänvisa till den konstnärliga friheten, särskilt om man skriver om en tid som är svunnen eller om framtiden. Men jag köper inte det för Vikings, när man bevisligen tex inte filmat de brittiska scenerna i den grekiska övärlden, utan visar något som nog faktiskt liknar England.

 

Ska sluta gnälla nu, vill bara illustrera att jag inte vill känna mig som en svensk tönt (mer än vanligt alltså) som försöker beskriva Norge men inte lyckas. Alls.

 

Eventuellt måste jag bege mig på ännu en researchtripp till landet i väster. Tror att femåringen skulle vara relativt lättövertalad till att följa med nästa sommar, då Marcus och Martiiinus tydligen bor på andra sidan gränsen bara ett mycket långt stenkast hemifrån oss. 

 

Klart slut!

 

(Trevlig helg på er :-)


Farligt nära myteri:


tisdag 3 oktober 2017

Författarhjärnan strikes again.

För en utomstående tror jag att jag kan upplevas som en fantasilös person. Jag kör fast i saker, skulle lätt kunna äta samma lunch alla dagar i veckan, och måste aktivt påminna mig själv om att variera kläderna och inte bara ta det som hänger längst fram. Jag räds inte att gå samma promenadväg varenda gång det är dags att röra på benen, och skriver ungefär mellan samma klockslag varje kväll. Jag är inte kompisen som kommer med tusen roliga upptåg, även om jag gärna kommer med om någon annan frågar.

 

Det här är stundvis en lite provocerande personlighetstyp, har jag märkt. ”Blir du aldrig less?!” Men jag blir ju inte det, jag har liksom fullt upp med annat hela tiden, inne i mitt eget huvud. Min fantasi vilar aldrig, det har alltid varit så, och jag är inte det minsta intresserad av att ha det på något annat sätt. Jag har inte energi över till att tänka ut roliga outfits, eller en trerätters middag, per automatik går min fantasi i stället åt till att fundera över berättelser, till att konsumera böcker, tv och film, eller till att umgås med dem som står mig nära.

 

En förskollärare berömde vid ett tillfälle våra fasta rutiner, och jag log och nickade, men tänkte inombords att jag inte kan ha det på något annat sätt. Det är jättesvårt att tänka ut en ny morgonrutin samtidigt som jag funderar över hur det låter när en fiskebåt nöter mot en klippa, och under tiden försöker leta reda på barnets försvunna vantar (barnvantar är verkligen jättesmå och kan gömma sig precis var som helst!). Morgonrutinen stays, och det är asjobbigt när den bryts.

 

Kanske skulle jag få kreativ energi över till annat, om inte brödjobbet hängde som ett ok över en stor del av dagen?

 

En toppenkväll för mig är att äta samma gamla (goda) ost-och-vin-mys, se något bra på tv och kanske hålla kärleken i handen under tiden. Konsten är att finna någon som accepterar, och tidvis känner likadant.